Väntan på och livet med pyret!

Idag var det dags för återbesök på BB för att bland annat kolla viktuppgång och träffa barnläkaren igen. Vi kombinerade det med fotningen för lokaltidningarna som var 8.30-9.00 och vår bb-tid var 10.00. Isa sov naturligtvis länge den här morgonen och vaknade lagom till fotograferingen och var morgonhungrig… najs tajming! Men det gick bra ändå!

Blev lite amning och lite mat för en amningshungrig mamma innan det var vår tur på bb. Vi anade att skruttan hade gått upp bra i vikt eftersom hon blivit rundare om kinderna och äter som en häst och mycket riktigt, hon är nu ikapp och förbi sin födelsevikt med 70 gram! 3675 gram väger hon alltså den lilla donnan. Allt såg bra ut på läkarundersökningen också, så hon är en riktig toppbebis!

Jag fick tips om hur jag kan lindra mina såriga bröstvårtor också, superbra!

Och så till det här med napp… Vi berättade att hon var väldigt snuttig och gärna ammade länge och sen kräktes upp en massa och då konstaterade barnmorskan att det nog var läge för en napp! Så vi var helt överens. Nu har vi pluttat in nappen i munnen här hemma och faktiskt så är den godkänd från första stund (så gott som iaf) och verkar vara väldigt omtyckt! Härligt att slippa vara en levande napp!

Dagarna börjar gå lättare, det blir mer och mer naturligt med det nya livet och med Isa och det känns väldigt bra!

Lyckades häva gnöl och skrikperioden igår eftermiddag, tydligen räckte det med amning typ en gång timmen för att Isa skulle vara nöjd och glad. Mjölken samlar ju på sig så fort, så på kvällen var det väldigt skönt att hon verkligen ”tömt” brösten, har haft ordentliga svullna bröst som gjort väldigt ont.

MEN, säg den lycka som varar, för natten blev helt otrolig! Vi gick och lade oss kl 23 ungefär och tänkte bara byta blöja på den sovande Isan innan sänggång, vilket resulterade i att hon blev klarvaken… Sen började ett maraton utan dess like! Jag ammade, Isa bajsade under tiden och somnade sedan, pappa bytte blöja, Isa vaknade och ville amma, bajsade, somnade, fick blöjan bytt, vaknade, ville amma och så vidare. Klockan 4 efter 10 bajsblöjor och lika många amningstillfällen somnade hon äntligen efter att ha fått snutta på pappas finger en bra stund. Hon är så himla snuttig så vi ska kolla med BB om vi kanske kan ge napp nu så vi får lite lugn och ro ibland… De rekommenderar ju att man väntar minst två veckor med napp för att inte förvirra bebisen med de olika sugsätten, men amningen är ju igång, så jag hoppas att det kan vara okej att ”fuska” lite…

I natt vaknade tösen och åt, skönt! Dessutom börjar den där otroliga svullnaden som kom när mjölken rann till att lägga sig och brösten känns helt annorlunda nu! Igår lyckades vi på nåt konstigt sätt undvika skrikmaratonen på eftermiddagen och det var ju också väldigt skönt. Pyrfarmor och pyrfarfar och pyrfarbror var här och hälsade på och fick för första gången träffa Isa. Farmor var inte alls speciellt sugen på att åka hem kan man väl lugnt konstatera.

Amningen fungerar bättre och bättre och de såriga bröstvårtorna börjar läka. Det mesta börjar stabilisera sig nu med andra ord, en vecka efter förlossningen, antar att alla förlossningshormoner går ur kroppen. Nackdelen är att jag numera är tröööött, men fördelarna överväger stort!

Imorse upptäckte jag en annan sak – mina tunna fötter har hittat tillbaka och vaderna är faktiskt nästan smalare än innan graviditeten. Jag började ana vart det var på väg och ställde mig på vågen. Och jösses så förvånad jag blev när vågen visade att jag är 1,5 kilo från min vikt innan graviditeten (och jag kan tala om att de 1,5 kilona sitter mellan halsen och magen )! Undrar om jag kan bli av med de där extrakilona som jag hade planer på att gå ner innan jag blev gravid med hjälp av amningen…

Nu är det dax för en dusch, man får ju passa på när den lilla sötnosen sover!

Jag må säga att jag verkligen har ett udda problem, för min bebis sover typ hela natten. Just nu är klockan 4.20 och man kan ju undra vad tusan jag gör uppe om min bebis sover… jag säger bara ömma och svullna bröst! Innan mjölkproduktionen kom igång ammade hon sig igenom natten, nu däremot vaknar jag av att det känns som att brösten ska sprängas. Jag vet inte vilket av det som är värst.

Tror jag ska ringa bb-vård i hemmet imorgon och kolla vad jag kan göra. Har lånat en handpump av en vän, men ska kolla med bb om jag inte kan få låna en elektrisk pump istället tills mjölkproduktionen stabiliserat sig.

Nu ska jag ta en ipren och forsöka fortsätta sova, trots att mina bröst värker även efter urpumpning…

Ja, jösses, dagarna just nu är verkligen upp å ner. Imorse kändes allt jättebra (ja, bortsett från de enorma mjölkreservoarerna) – jag hade fått sova nästan hela natten och Isa var en mönsterbebis. Men på eftermiddag/kväll händer nåt och hon går från mönsterbebis till monsterbebis och skriker mest bara hela tiden. Att försöka amma henne då är omöjligt, men egentligen verkar det vara vad hon vill, men hon är alldeles för hysterisk för att kunna fokusera.

Ikväll hade jag dessutom riktigt ont av att brösten var sprängfyllda, så jag ville inget hellre än att amma. Det är ingen bra kombination med en bebis som vägrar ta bröstet.

Hur som helst, stormen har bedarrat och Isa ligger nu bredvid mig i sängen och sover efter att ha tokammat en lång stund. Och trots krångel så älskar man ju henne mer än man nånsin trodde var möjligt!

Ni andra bebisbloggare – har era godingar också skrikperioder? Har ni eller andra rutinerade mammor tips på hur man kan försöka hantera dem och lugna ner bebis? Eller är det bara att genomlida och acceptera att det är så?