Idag är det en fixar&grejar-dag. Vi gör iordning för helgens kalas men också det sista som behöver fixas för att vara redo för pyrleverans. Vaggan har blivit bäddad, bb-väskan börjar fyllas på med det som fattas och hörnan i arbetsrummet med bebissakerna börjar komma i ordning. Finns mycket mer att göra här hemma, men jag verkar ju ha tid att vända upp och ner på och organisera det mesta… Boa? Jag? Näää…
Magen verkar ha sjunkit en hel del, ingen bebis uppe i revbenen här inte! Skönt att slippa tryck mot revbenen, men det är lite udda att inte kunna sitta ner med benen ihop på grund av magen.
Nä, nu minsann är det dax att fortsätta fixa så att det blir klart nån gång!
Var vaken till 23 igår, tänkte att jag kunde slippa vara klarvaken vid 6 på morgonen och det funkade! Lyckades sova till 7.40 – rekord! Igår kväll knödde pyret mer än vanligt och vips insåg jag att h*n hade rumpan och ryggen framåt istället för åt sidan. Märkliga bebis – du ska ju ha trångt där inne nu och inte flytta runt en massa!
Idag vaknade jag med overklighetskänslor. Nä, jag kommer inte föda en bebis inom 4 veckor, jag ska inte ha barn, jag kommer att leva med den här magen för resten av livet. Vaddå, ska jag bli förälder? Nä, det tror jag inte och förresten vet jag inte hur man tar hand om en bebis. Det är nog bäst att pyret stannar där inne, det är ju tryggt och bra…
Det är nog så att jag har varit gravid så länge nu att det känns som ett normaltillstånd, jag har liksom accepterat att det är såhär det är nu och förlossningen känns väldigt avlägsen. Jag förstår ju att det nån dag (eller mest troligt natt) kommer att sätta igång, men just nu känns det som att min kropp inte är kapabel till att sätta igång nån förlossning… och på nåt märkligt sätt känns det helt naturligt att vara gravid i flera månader till…
Jaja, jag antar att man är ganska tossig som höggravid, så det är väl bara att följa med i svängarna och försöka styra upp tillvaron så gott det går. Känns skönt att vara vid gott mod trots att det känns som att bebis aldrig kommer att komma ut.