Ja, jösses, dagarna just nu är verkligen upp å ner. Imorse kändes allt jättebra (ja, bortsett från de enorma mjölkreservoarerna) – jag hade fått sova nästan hela natten och Isa var en mönsterbebis. Men på eftermiddag/kväll händer nåt och hon går från mönsterbebis till monsterbebis och skriker mest bara hela tiden. Att försöka amma henne då är omöjligt, men egentligen verkar det vara vad hon vill, men hon är alldeles för hysterisk för att kunna fokusera.
Ikväll hade jag dessutom riktigt ont av att brösten var sprängfyllda, så jag ville inget hellre än att amma. Det är ingen bra kombination med en bebis som vägrar ta bröstet.
Hur som helst, stormen har bedarrat och Isa ligger nu bredvid mig i sängen och sover efter att ha tokammat en lång stund. Och trots krångel så älskar man ju henne mer än man nånsin trodde var möjligt!
Ni andra bebisbloggare – har era godingar också skrikperioder? Har ni eller andra rutinerade mammor tips på hur man kan försöka hantera dem och lugna ner bebis? Eller är det bara att genomlida och acceptera att det är så?
…än att älska den där söta varelsen med det spretiga håret!
Hon charmar oss mer och mer för varje dag som går (och typ alla andra som hon träffar också 
). Nu har äntligen mjölken runnit till, jobbiga dagar innan den gjorde det! Dax för amning igen, blir inte så mycket tid för bloggande nu, man har ju en hel del annat att göra så att säga… 
