Dags för en summering av året som gått, ett år i förändringens tecken då vi fick den allra största gåvan i livet, vårt mirakel Isa!
Januari: Jag var gravid i vecka 29 när jag i slutet av januari startade upp bloggen om vår väntan på lilla pyret. Pyret sparkade för fullt i magen och vi åkte till Ullared för att proviantera inför bebisankomst.
Februari: Jag hade det ganska jobbigt med ont i ryggen och revbenen och svårt att sova, men pyrleveransen närmade sig så jag var ändå vid gott mod. Vi påbörjade föräldragruppen som gav trevliga nya kontakter.
Mars: Jag började jobba 75%, vilken befrielse! Pyret gick från att vara ruckbar till att vara rörlig men istället började det bli annorlunda tryck neråt, så jag kände ändå att det var på rätt väg. Jag drack isvatten och åt piggelin och krispig frukt för att stävja illamåendet som kommit tillbaka med full kraft. Jag började boa och fick byta mina skor mot pyrpappans eftersom mina fötter vuxit 2 storlekar på grund av vätska.
April: Äntligen månaden vi väntat på! Jag jobbade mina sista dagar och gick sedan över till bebisväntan på heltid. Jag började tvivla på att det nånsin skulle bli en bebis av det hela, men på kvällen på BF gick vattnet och 24 lååånga timmar senare hade jag äntligen vår efterlängtade bebis på mitt bröst. En liten tjeja på 3605 gram och 51 cm fick namnet Isa och vårt livs största resa hade börjat! Isas första veckor var mycket blöjbytande och ammande kombinerat med såriga onda bröst men också en tid av att lära känna en ny liten person som kramade våra hjärtan så hårt att det ibland var svårt att somna på natten.
Maj: Amningen fortsatte att krångla och hela maj var fylld av pumpande istället för amning. Sakta men säkert blev det bättre. Pyrpappan åkte på konferens och jag och Isa bodde hos Pyrmormor och Pyrmorfar under den tiden. Och pumpade och pumpade och pumpade… Jag köpte en Manduca och boken som ska bli Isas ”boken om mig”.
Juni: Pyrpappans 10 veckors ledigt hade bara börjat och så vi njöt av livet tillsammans som en liten familj. Helt underbart! Vi firade ettårig bröllopsdag och Isa började bjuda på en massa leenden tll höger och vänster. Hon blev mer och mer medveten och nyfiken på allt runtomkring.
Juli: Isa var iväg på fiskehelg med pyrmammesläkten och charmade såklart alla! På sin tremånadersdag firade hon med att vända sig från rygg till mage och vid den här tiden började hon också jollra för första gången, en massa eeeiuuuäääääuuu. Sista veckan i juli tillbringade Isa i Halmstad på sin första sommarsemester.
Augusti: Isa började krypträna, men hade mest huvudet i backen. Två veckor senare hade hon dock knäckt den koden och stod på alla fyra och gungade fram och tillbaka. Vi var i Stockholm och hälsade på Selma och hennes föräldrar och var sedan med när pyrmammans barndomskompisar gifte sig – med varandra! Vi fick hugg på en ny lägenhet och flyttpackandet fick ta full fart, bara 2 knappa månader till flytt!
September: Isa tycker inte alls om att sova och det gör allting lite mer komplicerat eftersom det är svårt att hinna med så mycket. Hon börjar testa riktig mat med varierande resultat. Krypandet går framåt, hon lär sig att sätta sig upp själv och i slutet av september strax efter sin 5-månadersdag lär hon sig hur man flyttar händerna framåt när man ska krypa samt att man kan resa sig upp mot saker. Med en vecka kvar till flytt blir det inte alls lika mycket gjort som planerat.
Oktober: På plats i nya lägenheten, det är grejer överallt och Isa är också mer eller mindre överallt, vilket ställer till det med att komma iordning. Isa blir 6 månader och börjar bli allt duktigare på krypandet och står nu med stöd av sin ena hand mot något. De första tänderna tittar fram och hon börjar ”prata”mer igen efter att ha hållt igen på stämman några månader.
November: Det är full fart på Isa och hon vinkar, klappar händerna, säger ”Hej!” och pladdrar massor. Hon har upptäckt gåvagnen och klättrar på den och en massa annat som finns tillgängligt. Vi upptäcker att hon inte gillar puré, men gärna äter själv eller om hon blir matad med lite större bitar.
December: Isa är knappast mer stilla än innan och nu går hon väldigt bra med stöd, oavsett om det är av våra händer, gåvagnen, en kartong eller vad som helst annat som står lägligt till. Vi slutade nattamma med förvånansvärd stor enkelhet och Isa började sova hela kvällarna istället för att vakna var 45:e minut som innan. Lyckan över detta blev dock kort när hon efter jul blev magsjuk och säkerligen är tillbaka i gamla vanor igen. Bland julklapparna fanns en träsnigel att dra efter sig, en mysig filt från Elodie Details, ett par röda Bobuxtofflor, en tomtenalle, en musikmobil, en mjukiskatt, maraccas osv. Många paket blev det!
År 2008 sammanfattat alltså, ett väldigt bra år på det stora hela, som fyllts av lyckan över att vara en familj och att ha fått en dotter som vi älskar över allt annat. Vi hoppas att 2009 blir ett minst lika bra år och det verkar som att det finns potetial för det i alla fall!
Sparat under: Pyrmamman
Gott nytt år på er alla Isas bloggbesökare!
Just nu författar jag en årskrönika som är på gång, men det tar sin lilla tid att sammanfatta…
Julen har varit väldigt mysig, bortsett från att hela Pyrfamiljen lyckades dra på sig den ack så otrevliga vinterkräksjukan efter mellandagarna, så vi har inte alls varit i form. Pyrpappan drabbades dock hårdast och har varit riktigt dålig medan jag och Isa bara varit lite halvkass, men tillräckligt för att det ska vara riktigt jobbigt. Det var onekligen en ny erfarenhet att ta hand om en bebis när man är helt matt och inte alls kry.
Hur som helst, vi har överlevt och det mest tråkiga i det hela är att vi inte kunde åka och hälsa på pyrfarföräldrarna som planerat, men dit kommer vi nästa helg istället.Ikväll blir det nog som vilken annan kväll som helst för oss, kanske sover vi oss över tolvslaget för första gången på vääääldigt länge!
Gott nytt år på er allihop & tack för det här året som gott! Jag hoppas vi ses oftare på andra sidan årsskiftet för jag vill ha tid och ork att blogga mer!
Häromnatten blev jag sååå trött på det här nattammandet, insåg att Isa hade vänt på sitt matdygn och åt sig igenom nätterna och behövde alltså knappt äta på dagarna – vilket gjorde att hon ratade det mesta som bjöds. Jag bestämde mig för att jag snart ska ta fighten med att sluta amma på natten och av en slump blev första natten som jag försökte dra ner på amningarna mellan fredag och lördag, jag hade egentligen tänkt vänta längre än så, men så blev det iaf. Och en gång ammade vi den natten, jag trodde hon skulle skrika mer än hon gjorde, hon skrek bara en kort stund och kom sen till ro i min famn vid varje uppvak.
I natt var det dags igen då och döm om vår förvåning när hon började kvällen med att sova och sova och sova. Hon ammade innan hon skulle somna men efter ett kort avbrott ratade hon bröstet och somnade istället i min famn. Inget uppvaknande efter 45 min som hon brukar, hon sov 2 timmar i sträck och vaknade sen för att snabbt somna om när pappan vyssjade. En stund efter vi gått och lagt oss hör jag att hon bökar runt och kommer helt plötsligt krypande, upp längs min sida och in i min famn, där hon gosar in sig och somnar på min arm. Min lilla gosesnos! Vi ammade inte en enda gång från 20 när hon somnade till 7.20 imorse! Jag badade i mjölk, men var såååå glad för att det verkar funka bättre än jag trodde att sluta nattamma!
Och nu ikväll är det samma sak, hon somnade 20.30 ungefär och har 22.45 ännu inte vaknat och skrikit en enda gång! Är det ett mirakel? Vågar vi hoppas på att det kan fortsätta såhär på kvällarna? Det är ju så skönt att få lite tid på egen hand och kunna röja upp utan att någon hänger en i hasorna!
Idag åt hon dessutom jättebra, så kanske var det slut på nattamningen som behövdes för att hon skulle stabilisera sömnen och börja äta på dagen! Håll tummarna för att det håller i sig!
I övrigt är det ju dags för Isas första jul och hon har redan fått en hel del julklappar och julkort. Och mer lär det ju bli…
8 månader har hon ju hunnit bli och siffrorna på bvc sist var 7800 g och 71,5 cm. För tillfället snackar hon massor, en massa blubbel blandat med ”Hej”" och ”Titta!” och mamamamam som ibland blir ett klockrent ”Mamma!”. Hon har kommit på hur man pekar så allting utforskas med ett sträckt pekfinger och hon skjuter allting framför sig på golvet och går framåt med stöd av grejerna. Hon är så duktig vår lilla tjej!
Nu är jag sådär kass på att blogga regelbundet igen! Just nu beror det på att pappan är iväg på kurs och jag och Isa är ensamma hela veckan, dygnet runt. Det går bra, men ger inte mycket tid över till annat. Isa är ju ingen storsovare, 45 minuter två gånger om dagen är vad hon brukar skrapa ihop och det är inte mycket tid för en mamma att förvalta över. Speciellt inte om man föredrar att äta sin lunch i lugn och ro utan någon som hänger vid stolen och drar i ens kläder, då går sovtiden allt som oftast åt till att fixa och äta mat. Jag läser Somna utan gråt för att få tips om hur jag kan råda bot på sovsituationen så vi får väl se om jag kan lösa det lite till det bättre iaf.
Just nu sitter Isa i meitai-hybriden på min mage och sover, vi börjar snart närma oss den magiska 45-minutersgränsen så då ska jag försöka få henne att somna om. Wish me luck! 
