Nu är jag sådär kass på att blogga regelbundet igen! Just nu beror det på att pappan är iväg på kurs och jag och Isa är ensamma hela veckan, dygnet runt. Det går bra, men ger inte mycket tid över till annat. Isa är ju ingen storsovare, 45 minuter två gånger om dagen är vad hon brukar skrapa ihop och det är inte mycket tid för en mamma att förvalta över. Speciellt inte om man föredrar att äta sin lunch i lugn och ro utan någon som hänger vid stolen och drar i ens kläder, då går sovtiden allt som oftast åt till att fixa och äta mat. Jag läser Somna utan gråt för att få tips om hur jag kan råda bot på sovsituationen så vi får väl se om jag kan lösa det lite till det bättre iaf.
Just nu sitter Isa i meitai-hybriden på min mage och sover, vi börjar snart närma oss den magiska 45-minutersgränsen så då ska jag försöka få henne att somna om. Wish me luck! 
Isa gillar inte puré. Inte alls. All mat i puréform (förutom fruktpuré) möts med skeptisk min och en liten tveksamt öppnad mun. Ja, den där tveksamt öppna munnen förkommer förstås bara en gång – innan hon smakat på det som severas och den följs oftast av en äcklad min när maten väl kommer in i munnen. Jag trodde att vi hade en matvägrare, tills jag bestämde mig för att pröva med mat som hon kan plocka med själv och som inte är puré. Hoppsan, hon var visst inte matvägrare, hon ville bara inte äta all mat ihopmixad till puré.
Idag försökte vi servera puré med kalvkött, grönsaker och potatis och Isa var lika skeptisk som alltid. Då kokade vi bulgur och blandade ut det med och vips var det helt okej att äta. (Men bara bulgur var ännu godare.) Men, det som visade sig vara allra bäst, var att få äta bulgur, tomatsås och små köttfärsbiffsbitar från mammas eller pappas gaffel. Vår mat i mini-form är alltså det hon gapar efter och äter med god aptit. Så om du har en matvägrare, testa med bitar och plockmat för det kan vara konsistensen och inte smaken som stör. 
Länktips:
http://vegounge.blogspot.com/2008/08/vegetarisk-plockmat-frn-6-mnader.html
http://www.tasteline.com/Artiklar_och_guider/Halsa/barnochfamilj/Basta-maten-8-12-manader/
Isa lekte i vardagsrummet med sina grejer och jag var i köket en stund. Efter en stund funderar jag på vad hon gör och hittar henne i gåvagnen, där hon själv klättrat i och satt sig på kanten, uppenbarligen utan några som helst problem. Missa inte det stora leendet i början av filmen, hon är väldigt nöjd med sitt tilltag!
Isa låter hela tiden nu och hon testar alla möjliga ljud. Heeejejej och mammamama har utökats med jejjääää och babbaabababb och en strid ström med blandade typer av nonsensljud. Hon verkar inte kunna vara tyst speciellt länge och vi har nu insett att hon kommer snacka öronen av oss när hon väl börjar prata på riktigt. Det är så härligt att se den lilla tösen utvecklas!
Isa blir mer och mer verbal, hon jollrar pch småpratar mest hela tiden medan hon leker med sina leksaker. Hej börjar mer och mer utvecklas och om man säger Hej till henne så vinkar hon. Och nu i dagarna började hon med nya ljud: mamamamam. Förut när vi satt i soffan tittade Isa på mig, kastade sig mot mig och utbrast ett tydligt ”mamma!”. Jag vet att det inte är kopplat till mig som mamma och att det bara är ett resultat av hennes mamamamama-ande, men nog sa hon mamma minsann! Fastän hon inte menade mamma, så var det det som hon sa. Häftigt!
Isa är inte så förtjust i att äta, eller i alla fall har hon inte varit förtjust i att äta puré. Jag bestämde mig därför att testa med plockmat istället och gav henne avokado i bitar, ärtor utan skal och risoni. Mums mums tyckte Isa och mumsade med både händer och från skeden. Så då var det kanske inte svårare än så, hon vill äta ”riktig” mat med bitar och inte ihopmosad till en puré. Ska testa lite annat också så får vi se hur det går!
Glömde ju skriva att Isa blev 7 månader igår – tiden går så himla fort och snart är hon ju ett helt år! Helt otroligt!
Klapp, klapp, klapp! Helt plötsligt sitter hon där på golvet och klappar sina händer! Ännu en sak att lägga till det hon kan. Igår var hennes mormor och morfar här och mormor höll i Isa och sa att hon hade hört att Isa kunde stå (hon ställde sig ju upp själv utan att hålla sig i en dag för ett tag sen) och så släppte hon henne – och minsann, Isa stod själv med balans i flera sekunder! Det tar sig!
