Väntan på och livet med pyret!

Jag och Isan är hos hennes mormor och morfar några dagar på ”semester” eftersom pappan har åkt till Spanien på jobbkonferens i fyra dagar. Och semester kan man ju säga att det blir, för här är minsann ingen nödbedd med att gosa, mata, trösta eller annat som behövs göras. Det räcker med att Isan gnölar lite så vips är mormor där och kollar så att allt är bra! Väldigt uppskattat med en paus och några som med glädje byter bajsblöjor och vyssjar till sömns.

I fredags var vi på BVC för vägning och Isan överraskade med att ha ökat 330 gram på 9 dagar. Så nu väger hon 4100 och jag tror att hon var 53,4 cm lång, jag minns inte och har inte BVC-boken med mig.

Nu ska vi åka på kalas!

Jag vet inte vad det är, men att bli mamma verkar ha gjort mig lite mera… mammig. Jag pysslar inte med handarbete, ni som känner mig vet att tanken på mig virkandes, syendes eller stickandes är skrattretande, minst sagt. Trots det överväger jag starkt att lära mig att virka, för jag har blivit besatt av att jag vill ha ett täcke av mormorsrutor! Ett snyggt i svart, mörklila och vinrött helst. Frågan är bara när jag ska ha tid att lära mig och tillverka det…

I övrigt har jag lite andra funderingar också. Det är dyrt att vara föräldralediga, för när vi går på stan så kan man ju inte låta bli att shoppa kläder till sötnosen. Vi har ju inga tjejkläder, så ibland kan man inte stå emot att köpa en tuff klänning! Förresten, om folk tycker att ni har köpt mycket kläder till bebisen, tänk då på att ni kan få en kräkbebis som oss som om hon är påklädd kan kräka ner 4-5 bodys under en dag. Vi har använt nästan alla kläder i storlek 50-56 flera gånger och det är väldigt skönt att inte behöva tvätta heeela tiden utan att ha några ombyten att använda.

Idag har dock Isan haft bara blöja hela dagen eftersom det är så varmt här hemma och hon verkar trivas alldeles utmärkt. Nu hoppas vi bara på att hon ska somna snart, utan gnöl, så vi också får lite vila. Ska upp och pumpa vid 4 inatt, och så blir det väl vid 7 också, som vanligt. I går trodde jag inte jag skulle orka gå upp vid 4, vi var hos mina föräldrar och kom inte hem förrän kl 1, men det gick bättre än väntat att gå upp. Idag har vi städat köket, sovrummet och badrummet – välbehövligt och så skönt med ordning! Bara hallen, vardagsrummet och arbetsrummet kvar till imorgon!

Ja, jag är bättre, mycket bättre! Febern släppte redan i måndags kväll och redan i tisdags kände jag mig nästan som vanligt. Jag pumpar och pumpar och pumpar, vilket kan kännas lite meckigt, för det är ju så enkelt att bara lägga till henne till bröstet. Men idag har jag faktiskt ammat lite igen, efter att ha pumpat ur och gett henne lite innan så att hon inte är så hetsig. Det hjälpte dock föga. När andra ammar ser det så harmoniskt ut, de lägger barnet vid bröstet och lugnt och försiktigt tar bebisen tag runt bröstvårtan och börjar suga. Här är det fröken piraya – det säger bara hugg så har hon tagit ett stadigt tag om bröstet och suger som om det gällde livet. Inte undra på att bröstvårtorna blir ömma och såriga…

Nåja, igår var vi på vägning på bvc. Sist hade hon ju gått upp 300 gram på en vecka, men nu hade hon bara gått upp 100 gram. BVC-sköterskan trodde att det kunde bero på att amningen strulat senaste veckan och tyckte att 100 gram var helt okej. Dåså. Hon tyckte också att lilla fröken fixerade blicken väldigt bra och trodde inte att det skulle dröja länge innan vi fick det första leendet. Najs!

Nu är det dax för mamman att äta frukost, pappan har ju lämnat oss för jobbet både igår och idag, igår gick det väldigt bra och vi får väl se hur det går idag. Hoppas på lika bra som igår.

Tack förresten för alla tips om amningen, har testat amningsnapp men det sista gjorde det sjukt ont till och med med den. Har också testat att smörja med Bepanthen, men vet inte om det gjorde nån skillnad det heller… Vi får väl se hur det blir, just nu ser vårtorna iaf ganska bra ut jämfört med innan.

Såriga bröstvårtor ledde till att det inte gick att amma och mina urpumpningar för hand har i dag resulterat i mjölkstockning med 39 graders feber. Inte alls speciellt najs. Får tacka min lyckliga stjärna att pyrpappan är ledig två dagar till och kan avlasta mig… Jag har nu hyrt en bröstpump på BB, så nu pumpar jag ut istället för att amma, väldigt skönt eftersom brösten kändes som att de innehöll brinnande eld när jag ammade…

Nu ska jag bara försöka ta det lugnt och komma igen och hålla tummarna för att pumpandet får mina bröstvårtor att läka. Sen ska vi minsann försöka amma igen!

Såhär när vi varit föräldrar i två veckor slås man av att det ens är möjligt att älska någon så mycket som vi älskar vår dotter. All kärlek jag tidigare känt är inte ens i närheten av hur starka känslor jag har för den här lilla nya människan som kommit in i våra liv.

Ibland kan jag titta på henne och undra vad jag skulle göra om hon inte fanns. Att leva utan henne är en omöjlighet och jag kan bara önska att inget händer henne, någonsin. Aldrig har livet känts så bräckligt som nu och rädslan att förlora det finaste vi har tränger sig allt oftare på när tröttheten tar över. Men jag antar att det är helt normala känslor att ha som nyblivna föräldrar. Och mitt i oron så njuter vi så mycket vi bara kan av att vi fått världens finaste dotter och att hon är här för att stanna!

Idag var det dags för återbesök på BB för att bland annat kolla viktuppgång och träffa barnläkaren igen. Vi kombinerade det med fotningen för lokaltidningarna som var 8.30-9.00 och vår bb-tid var 10.00. Isa sov naturligtvis länge den här morgonen och vaknade lagom till fotograferingen och var morgonhungrig… najs tajming! Men det gick bra ändå!

Blev lite amning och lite mat för en amningshungrig mamma innan det var vår tur på bb. Vi anade att skruttan hade gått upp bra i vikt eftersom hon blivit rundare om kinderna och äter som en häst och mycket riktigt, hon är nu ikapp och förbi sin födelsevikt med 70 gram! 3675 gram väger hon alltså den lilla donnan. Allt såg bra ut på läkarundersökningen också, så hon är en riktig toppbebis!

Jag fick tips om hur jag kan lindra mina såriga bröstvårtor också, superbra!

Och så till det här med napp… Vi berättade att hon var väldigt snuttig och gärna ammade länge och sen kräktes upp en massa och då konstaterade barnmorskan att det nog var läge för en napp! Så vi var helt överens. Nu har vi pluttat in nappen i munnen här hemma och faktiskt så är den godkänd från första stund (så gott som iaf) och verkar vara väldigt omtyckt! Härligt att slippa vara en levande napp!

Dagarna börjar gå lättare, det blir mer och mer naturligt med det nya livet och med Isa och det känns väldigt bra!

Lyckades häva gnöl och skrikperioden igår eftermiddag, tydligen räckte det med amning typ en gång timmen för att Isa skulle vara nöjd och glad. Mjölken samlar ju på sig så fort, så på kvällen var det väldigt skönt att hon verkligen ”tömt” brösten, har haft ordentliga svullna bröst som gjort väldigt ont.

MEN, säg den lycka som varar, för natten blev helt otrolig! Vi gick och lade oss kl 23 ungefär och tänkte bara byta blöja på den sovande Isan innan sänggång, vilket resulterade i att hon blev klarvaken… Sen började ett maraton utan dess like! Jag ammade, Isa bajsade under tiden och somnade sedan, pappa bytte blöja, Isa vaknade och ville amma, bajsade, somnade, fick blöjan bytt, vaknade, ville amma och så vidare. Klockan 4 efter 10 bajsblöjor och lika många amningstillfällen somnade hon äntligen efter att ha fått snutta på pappas finger en bra stund. Hon är så himla snuttig så vi ska kolla med BB om vi kanske kan ge napp nu så vi får lite lugn och ro ibland… De rekommenderar ju att man väntar minst två veckor med napp för att inte förvirra bebisen med de olika sugsätten, men amningen är ju igång, så jag hoppas att det kan vara okej att ”fuska” lite…

I natt vaknade tösen och åt, skönt! Dessutom börjar den där otroliga svullnaden som kom när mjölken rann till att lägga sig och brösten känns helt annorlunda nu! Igår lyckades vi på nåt konstigt sätt undvika skrikmaratonen på eftermiddagen och det var ju också väldigt skönt. Pyrfarmor och pyrfarfar och pyrfarbror var här och hälsade på och fick för första gången träffa Isa. Farmor var inte alls speciellt sugen på att åka hem kan man väl lugnt konstatera.

Amningen fungerar bättre och bättre och de såriga bröstvårtorna börjar läka. Det mesta börjar stabilisera sig nu med andra ord, en vecka efter förlossningen, antar att alla förlossningshormoner går ur kroppen. Nackdelen är att jag numera är tröööött, men fördelarna överväger stort!

Imorse upptäckte jag en annan sak – mina tunna fötter har hittat tillbaka och vaderna är faktiskt nästan smalare än innan graviditeten. Jag började ana vart det var på väg och ställde mig på vågen. Och jösses så förvånad jag blev när vågen visade att jag är 1,5 kilo från min vikt innan graviditeten (och jag kan tala om att de 1,5 kilona sitter mellan halsen och magen )! Undrar om jag kan bli av med de där extrakilona som jag hade planer på att gå ner innan jag blev gravid med hjälp av amningen…

Nu är det dax för en dusch, man får ju passa på när den lilla sötnosen sover!