Nu kan hon ställa sig upp mot möbler och annat om hon ser nåt intressant som hon vill åt som till exempel en banankartong eller en fjärrkontroll. Tekniken på filmen har dock utvecklats massor på bara några timmar… Planerna att flyttpacka det sista kan jag se mig i stjärnorna efter…
Det gör man för att tjäna pengar och för att få vara ledig. Det är i alla fall min tanke, sen att jag trivs på jobbet är ju bara en bonus.
Men nu mera när vi har Isa så har jag kommit till insikten att det bästa med att jobba är ju att man får komma hem, för det finns inget bättre än att komma innanför dörren och titta till Isa och säga ”Hej, det är pappa” och se hur hon skiner upp i ett stort tandlöst leende.
När jag är på väg hem från jobbet så ser jag fram emot hennes leende när jag träffar henne och då kan jag komma på mig själv med att le ett brett leende. Det är då man inser hur fantastiskt det är att vara pappa.
Isa har varit på BVC idag och blivit vägd och mätt. Hon väger numera 6550 g och är 66,5 cm lång. Hon fick idag sin andra vaccination, vilket enligt säkra källor hade resulterat i lite skrik men hade gått bra och hon lugnade ner sig snabbt.
Att tillägga är att jag sen´dan någon vecka tillbaks är en glad ägare av en Hoppediz Panama, en vävd långsjal. Vilken är helt fantastisk att bära runt Isa i. Det funkar väldigt bra att bära runt henne i den när det är dags för lilla damen att varva ner och sova.
När jag tar fram sjalen och sätter på mig den så ligger hon och tittar förväntansfullt på mig, sen kan det bli lite protester och gnöl när man knyter upp henne i den. Men väl där så är det lugnt och hon är väldigt nöjd med att få vara nära och vara med när man fixar.
Det finns inte mycket tid att blogga på nu när det är max en vecka till flytt och jag och Isa är mycket ensamma hemma. Isa är ju inte stilla speciellt mycket, senaste veckorna har hon utvecklat krypandet och även lärt sig att välta upp i sittande från krypställningen, vilket gör att hon måste passas mest hela tiden annars ger hon sig iväg mot banankartonger eller reklamhögen som är porslinsinslagningspapper eftersom hon nu i dagarna knäckt koden för hur man omfördelar vikten så man kan flytta händerna framåt… Roligt att hon tar sig framåt men också väldigt tidskrävande…
Ljud är också populära att göra. Just nu är det brrrrrr med tungan halvt ute som är grejen och det bara dräller spott och dreggel överallt.
Det är häftigt att se hur den egna viljan utvecklas också och att man inte längre kan avleda henne och plocka bort saker. Hon gallskriker om man tar något från henne som hon pillar med som hon vill ha kvar.
Igår blev hon 5 månader och på måndag är det dags för andra vaccinationen. 
Tycker inte om att utsätta henne för sånt, men det är ju för hennes eget bästa. Men det gör ändå ont i mammahjärtat!
Nu ska jag passa på att ha lite egentid när sötnosen sover och pappan är på jobbet. Blir nog ingen kartongpackning utan snarare lite lugn och ro framför Sing-a-long! 
